Vuxna med adhd

"Vuxna med ADHD är en förbisedd och tämligen okänd grupp i vårt samhälle. Tidigare trodde man att ADHD växte bort med åren men idag vet man att dessa problem kvarstår i varierande grad.

Den pedagogiska kunskapen runt vuxna med dessa funktionshinder är näst intill obefintlig. För att kunna stödja personer med neuropsykiatriska funktionshinder behöver man en grundläggande kunskap om funktionshindret och hur det tar sig uttryck.
Vuxna med ADHD har ofta mycket att ta igen från skolåldern. Förutsättningarna att tillgodogöra sig utbildning kan ha ökat under årens lopp, därför bör aktivt stöd bör ges till dem som är motiverade till utbildning. Det är nödvändigt att ge särskild uppmärksamhet till de specifika inlärningssvårigheter som funktionshindret kan ge upphov till, liksom de läs- och skrivsvårigheter som är vanliga. Ett pedagogiskt bemötande är grundläggande. Samma gäller för kompenserande hjälpmedel och stöd för att kunna utveckla kompenserande strategier.

En förbisedd grupp

Förekomsten av ADHD beräknas vara 3–6% hos barn upp till 15 år och 2/3 har kvarstående ADHD –relaterade symptom upp i vuxen ålder. Förloppet upp i högre åldrar är ofullständigt kartlagt. Intrycket, utifrån klinisk erfarenhet och enkäter, är att yttringarna vanligen blir allt mindre iögonfallande med åren, men att de ändå kan kvarstå genom hela livet. Psykologen Lennart Lindqvist har intervjuat en grupp äldre (> 50 år) med diagnostiserad ADHD. Majoriteten av dem beskrev sig bl.a. som fortsatt rastlösa och koncentrationsstörda.
Funktionshindren är per definition de samma i vuxen ålder som under barndomen, men yttringarna och konsekvenserna präglas givetvis av att man blir äldre, vuxenlivets villkor, vad man upplevt under uppväxten och av de aktuella livsomständigheterna. Den kliniska bilden blir därmed än mer varierande än hos barn.
Många beskriver en ständig känsla av rastlöshet, av att ha svårt med att slappna av och känner vantrivsel när inget spännande händer. Den rent motoriska oron är mindre uttalad än under barndomen. När den förekommer manifesterar den sig huvudsakligen i rastlöshet, inre oro, svårigheter att t.ex. sitta kvar i en samtalssituation. Men den kan också skönjas i motoriken; till exempel individen som sitter och vippar med fötterna, är ”plockig”, sliter och drar i sina kläder eller ”telefonklottrar” intensivt.

Problem i vardagen

En del vuxna med ADHD är mer passiva/underaktiva med i huvudsak uppmärksamhets-problem. De beskriver svårigheter med att komma igång och organisera sina arbetsuppgifter. De har svårt att mobilisera energi och motivation för att få gjort vad man skall och framför allt har man svårt att få vardagens rutinuppgifter utförda. Man blir lätt dagdrömmande, tappar koncentrationen och lyckas inte genomföra det man planerat. Många har svårt att tåla kritik, blir lätt stött, irriterad, nedstämd och känslor av frustration tar överhanden.
Uppmärksamhetsstörningen gör individen disträ. Man är en dålig lyssnare, tappar ofta fokus, uppfattas som slarvig och har svårigheter att ta in information. Det blir svårt att vidmakthålla uppmärksamheten då man t.ex. sitter på en lektion, lyssnar på ett föredrag, samtalar, läser en bok eller ser ett tv-program. Tankarna bär iväg. Man störs lätt av ovidkommande intryck och tankar. Den dålige lyssnaren framstår som egocentrisk. Häri ligger en risk att tolkas som i grunden oförmögen till empati och inlevelse (autistiska drag) eller egocentrisk, när svårigheterna snarare ligger i att man inte orkar med att lyssna.

Stresskänslighet

Stresskänsligheten innebär att man snabbare än andra blir intellektuellt utmattad. Man ”går på helspänn”, man kan även känna ångest och upplevelse av misslyckande. Frustrationen tenderar att övergå i irritabilitet – ibland i impulsiv aggressivitet. Man har ofta känslan att inte hinna eller orka. Mycket i vardagen blir ansträngande, för att det kräver extra tankemöda och planering.
Den svaga impulskontrollen gör individen benägen för ”trial and error”. ”Medan jag tänker vad jag ska göra har jag redan gjort det”, impulser vinner över långsiktigt planerande. Socialt belastande blir det när man inte förmår hejda sig, utan ger uttryck, ocensurerat, för vad man tycker och tänker. När man handlar för fort och oövertänkt hamnar man lätt i kontroverser med familjemedlemmar och arbetskamrater.
Källa: Riksförbundet Attention"


Jag kommer att lägga upp lite såna här texter och länkar för att folk ska läsa och få mer förståelse för mig o andra "adhdare"